Det är väl det enda sättet att gå vidare på, en dag och ett steg i taget.

Var på rättsmedicin idag och fick alla blåmärken dokumenterade. Har trots allt haft en jäkla tur måste jag säga. Att efter ett sånt påhopp bara ha blåmärken, muskelvärk och bulor. Vet egentligen inte vad som kommer hända nu. Det blir debriefing på jobb på torsdag i alla fall och så får vi se vad som sägs sen. Känner mig jättekluven inför allt. Känner såväl ilska som frustration som sorg. Känner enorm empati för min patient samtidigt som jag känner en total avsky. Så nu tar jag ett steg i taget och en dag i taget så kommer jag på ett eller annat sätt ta mig framåt igen. Det som är svårast med det här är det faktum att det är hysteriskt svårt att sova. Var gång jag sluter ögonen ser jag förloppet framför mig om och om och om igen. Kan säga att det inte gör det lättare att slappna av och somna in. Men även det kommer ju att bli bättre, får bara vara villig att ge det lite tid.

Imorgon ska vi försöka få lite ordning på livet igen. En lång promenad på förmiddagen med hundarna och sen ska vi städa ut julen och riva lite på köket. Det är ju snart dags för bygget att starta så vi måste börja lägga manken till och bli klara. Det är skönt att ha lite att göra så man inte går och fastnar i alla tankar allt för mycket. Men ikväll blir det lugn och ro i soffan, är helt slut efter dagen som varit.